Natt-SM blev allt annat än vad jag hade tänkt mig

april 15, 2014 teamfigge No comments exist

Bilen med klubbkompisarna hämtar upp mig där jag bor i Uppsala. Det är bara några timmar kvar till starten av årets Natt-SM. Under bilresan var jag lugn. Jag hade inga förväntningar på mig själv. Jag ville bara komma igenom nöjd. Ville bara att jag skulle ha presterat mitt bästa fysiskt och tekniskt. När vi kom fram var det nästan 2,5 timme till min start. Vi kommer fram till samlingsplatsen och träffar många bekanta ansikten. Jag fördriver tiden med att gå runt och snacka med kompisar istället för att bara sitta still. En efter en försvinner från salen där vi har tillbringat kvällen. Tillslut är det min tur att sticka!

Framme vid start är jag laddad. Säger till mig själv att hålla fokus och att göra mitt lopp. Jag sticker iväg och vecklar upp kartan. En kortsträcka och sedan en långsträcka. Lite dålig med riktningen till första kontrollen. Står ett tag vid första och försöker hitta bästa vägvalet på långsträckan. Bestämmer mig och sticker iväg. Håller det tempo där jag springer snabbt samtidigt som jag har koll på kartan. Efter halva sträckan springer jag efter en grusväg och bakom har jag killen som startade 1 minut efter mig. Några hundra meter till och killen som startade 2 minuter efter mig är ikapp. Kämparglöden försvinner lite och jag orkar inte hålla deras tempo. In mot kontrollen väljer jag ett annat vägval än vad de gjorde. Då hände det!

300 meter innan kontrollen får jag ont i senan under vänstra stortån. Tillräckligt ont för att jag ska bli orolig och jag var tvungen att stanna upp. Gjorde olika rörelser med foten och testade att springa igen. Det fortsatte att göra ont. Jag satte mig ner och tog av mig skon och strumpan. Klämde och kände på tån. Det gjorde ont vid beröring och hoppet att kunna fortsätta försvann. Satt halvt deppig och såg andra löpare springa förbi mig. Svor för mig själv! Måste jag verkligen bryta? Varför händer det här helt plötsligt? Efter att ha suttit i hela 7 minuter tog jag på mig strumpan och skon. Testade att springa igen. Det kunde inte vara sant! Då kände jag ingenting längre. Hur är detta möjligt tänkte jag. Jag halvsprang in mot tvåan samtidigt som jag var arg. Det var nästan att jag ville att det skulle fortsätta att göra ont eftersom det hade orsakat ett tapp på 7 minuter för mig! Bestämde mig för att springa hela banan i alla fall.

Fortsättningen är under all kritik! Motivationen försvann ju helt efter det där. Kroppen infann sig inte i något tävlingshumör. Orienteringen fungerade inte alls. Bommade och kom snett ett flertalet gånger. I mål kom jag in mer än en halvtimme efter segraren. Tydligt att det gått sakta! Jag duschar snabbt, drar i mig fältmåltiden och väntar på hemfärd. Väl hemma klockan tre på natten är kroppen helt utslagen. Illamående och obehagligt ont i ländryggen. Det var min fredagskväll/natt!

                                                                                                                                                

I söndags gick Rånässtafetten på ett blåsigt och kallt tävlingsområde. En femmannastafett där jag fick ta andra sträckan. Jesper tog första och gjorde det bästa möjliga där han släppte ut mig i ledning några sekunder före en klunga av löpare. Jag hade initiativet mycket till första kontrollen. Men mot slutet springer några om mig och jag la mig i rygg på de andra istället. Jag orkade hänga med bra i början, vilket var skönt! Jag orkade hålla deras tempo. Lite senare in på banan tappar jag ryggen lite och gör en bom. Efter det får jag orientera själv en stund och jag börjar märka att jag tappar fysiskt lite. Sista halvan springer jag med två andra i ett lite långsammare tempo och jag kommer in 5 minuter efter ledarna.

Ett lopp som började bra och där jag fick känna att jag börja få upp tempot i kroppen. Jag är nöjd med utvecklingen som jag har i kroppen just nu. Nu hoppas jag att det kan fortsätta och att jag kan genomföra påskhelgens tävlingar på ett bra sätt.

Sticker ut i ledning. Foto: Kristin Boman
Sticker ut i ledning. Foto: Kristin Boman
Stämpling vid sista kontrollen. Foto: Kristin Boman
Stämpling vid sista kontrollen. Foto: Kristin Boman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *